Veterinärbesiktning (på lite mindre tävlingar än SIHS) - Sweden International Horse Show

Veterinärbesiktning (på lite mindre tävlingar än SIHS)

  0 Comments

Vi har tidigare berättat om hur det går till på besiktningarna av tävlingshästarna här på Friends. Men det är såklart inte bara här hästar kontrolleras av veterinär innan start. På alla tävlingar från LA-nivå i hoppning, svår dressyr, samt alltid vid fälttävlans terrängmoment ska det finnas veterinär på plats för besiktning av hästarna före start. Flera av er har förstås varit med om detta men i denna text tänkte jag gå igenom vad veterinären egentligen tittar på och hur man visar upp hästen på bästa sätt.

Utrustningsmässigt så är det enda hästen ska ha på sig vid veterinärbesiktningen ett träns. Den får alltså inte ha några benskydd på sig och eventuella täcken ska vara avplockade för att kunna göra en helhetsbedömning. Även martingal och förbygel bör vara avplockade om sådant används eftersom det kan innebära en säkerhetsrisk att springa med löst hängande utrustning runt halsen. På tränsets vänstra sida ska hästen ha sin nummerlapp. Vad gäller visaren lägger sig veterinären inte i utrustningen förutom att man enligt TR måste bära hjälm vid besiktningen.

Arbetsgången vid en besiktning kan skilja sig åt mellan olika veterinärer men det man i slutändan vill kontrollera är att hästen är i tävlingsmässigt skick. Något av det första man ska kolla är om hästen har några tecken på infektion som innebär att den är en smittorisk för andra hästar på tävlingsplatsen. Det alla inte tänker på är att när man anmäler till tävling i TDB så intygar man att den aktuella hästen inte har uppvisat några symptom på smittsam sjukdom eller vistats i stall där det finns hästar med konstaterad eller misstänkt smittsam sjukdom de senaste tre veckorna. De symptomen man framförallt letar efter som veterinär är ökat näsflöde, som kan bero på virus- eller bakterieinfektion, och pälsavfall som skulle kunna orsakas av exempelvis ringorm. Bedömer man som veterinär att hästen misstänks bära på något smittsamt måste hästen åka hem för att inte riskera de andra hästarnas hälsa.

Vidare kontrollerar man hästens mungipor för att se att de inte har några skador från bettet som gör att den inte får starta. Man kan då behöva hjälp av visaren att hålla undan bettet för att komma åt att se mungiporna ordentligt. Upptäcker veterinären sår som gör att det inte går att rida med bett så finns ju möjligheten att rida med något bettlöst alternativ, går inte detta så är det startförbud som gäller.

Man kollar även skänkelläget efter sår från sporrarna. Det finns lite olika varianter av skavskydd som kan vara lämpliga att använda på hästar med känslig hud och hårrem. Ser man att pälsen börjar bli lite skavd kan det vara en god idé att använda sig av sådant skydd för att inte riskera att det förvärras och blir ett öppet sår. Inom ridsporten tillämpas den så kallade blodsregeln vilket innebär att om det skulle vara så pass skavt att det kommit blod så får hästen inte starta.

Därefter är det dags att kolla hästen i rörelse. Man ska då som visare ha dragit tyglarna över huvudet och man ska springa på hästens vänstra sida. Hästen kollas på rakt spår i trav, innan vändningen saktar man av till skritt och av säkerhetsskäl vänder man hästen åt höger, d.v.s. bort från sig själv när man är visare, för att sedan trava tillbaka mot veterinären. Om hästen uppvisar hälta så får den inte starta.

Det kan givetvis uppstå gränsfall i ovanstående bedömninsgpunkter där det inte från början är självklart om hästen är i tävlingsmässigt skick eller inte. Veterinären kan då välja att göra en ny koll, till exempel efter framridningen eller mellan klasserna om det är så att hästen ska gå flera klasser. Men som tur är så är de allra flesta hästarna som kommer till tävlingsplatsen i väldigt gott skick. Det handlar verkligen om undantagsfall att man som veterinär behöver ge någon häst startförbud och hamnar man i en sådan situation så går det oftast att ha en bra dialog med hästens ryttare. I slutändan vill vi ju alla hästens bästa.

Lycka till på tävlingsbanorna!

/Tobias Wrangberg, leg. vet., Mälaren Hästklinik